Beige hemmapysslare

Jobbar mycket på engelska, och snackar engelska hemma. Så nu pausar jag lite och bloggar på mitt eget språk. Som en rent språkvårdande övning.

Jag är så hjärtinnerligen trött på heminredningshysterin i vårt avlånga land. Jag tänker inte måla kaffefärger i hela lägenheten och skaffa vita blomkrukor och ett kök som ser ut som en obduktionssal.

Men vi flyttade ju nyligen och hamnade därför på IKEA en eftermiddag. Det är ofrånkomligt verkar det som. Ikea gör något märkligt med hela kroppen, jag blir liksom trög i huvudet och stirrar rakt fram och orkar inte lyfta armarna. Känner du igen det?

Så det var kanske inte så fiffigt att gå direkt till färgaffären efteråt. Även om vårt hem inte är speciellt koordinerat i övrigt vill jag inte ha kräksfärger på väggarna. Det ska ju vara mysigt ändå, fast som vi vill ha det och inte som heminredningsmagasinen dikterar.

Där stod vi, ikea-förvirrade, bland alla små lappar med färgprover. Tänkte att "det är väl inte så noga - det kan ju inte bli värre än det är" och "åt skogen med mesigt beige". Vi bad snälla farbrorn blanda ihop en nyans som såg lagom galet hemtrevlig ut, åkte hem och plockade fram roller och pensel. Vi började givetvis ana oråd direkt då vi öppnade burken. Kanske lite väl crazy. Men den blir väl annorlunda då den torkar? Det tog inte lång stund alls innan hela rummet var... äckellila. Torktiden hade ingen positiv effekt på nyansen alls; vi vaknade nästa morgon med ett litet skrik.

Så det blev en ny tur till färgaffären. Traumatiserade av vårt tidigare anarkistiska "vi-målar-som-Pippi-Långstrump-och-struntar-i-trenderna-färgval" hittade vi nån beige och civiliserad färg som hette "gräddkola". Vi köpte till och med en testburk den här gången. Den är farligt nära kaffenyanserna. Suck. Jag vill ju inte riktigt bliva stur.