Den dramatiska lemuren

Jag kan inte hjälpa det, jag skrattade så jag grät.

First aid Kit - the duktigaste teenagers ever!

Sisters Klara and Johanna Söderberg, 15 and 17 years old.

A colleague with musical ambitions said "I hate them!", to be read as "I wouldn't come up with anything half that good and I am twice as old!".

Hanne Hukkelberg

Mainly to test Last FMs embed video function - but it's kind of cute!

Bob

Bob

Jag har precis fått min nya kamera. På vägen hem läste jag i en fototidning om hur man bäst fotograferar sina husdjur. Som tur är var Bob på besök över helgen. Vi var mitt inne i vår photo session då husse och matte kom och hämtade objektet, hann bara ta EN bild som inte var helt suddig.

Så här sitter jag här med min flådiga kamera och känner mig övergiven. Bob, kom tillbaka. Allt är förlåtet.

D U G O N G !

Jag hade ingen aning om vad en "dugong" var då jag fick ett mejl i ämnet för några år sedan. Det visade sig vara frågan om sjökor - en art jag nästan trodde var någon slags mytologisk varelse, eller i alla fall en sedan länge utdöd art. Men de existerar i allra högsta grad. Eller förresten - det kanske är ett överdrivet sätt att uttrycka sig – det finns inte så väldigt många kvar.

USA tänker nu bygga ut sin militärbas utanför Okinawa i Japan, och sjökorna där ligger risigt till.

Så jag slår lite på trumman – DUGONG!

Skriv till Japans försvarsminister och be honom skydda sjökorna

Beige hemmapysslare

Jobbar mycket på engelska, och snackar engelska hemma. Så nu pausar jag lite och bloggar på mitt eget språk. Som en rent språkvårdande övning.

Jag är så hjärtinnerligen trött på heminredningshysterin i vårt avlånga land. Jag tänker inte måla kaffefärger i hela lägenheten och skaffa vita blomkrukor och ett kök som ser ut som en obduktionssal.

Men vi flyttade ju nyligen och hamnade därför på IKEA en eftermiddag. Det är ofrånkomligt verkar det som. Ikea gör något märkligt med hela kroppen, jag blir liksom trög i huvudet och stirrar rakt fram och orkar inte lyfta armarna. Känner du igen det?

Så det var kanske inte så fiffigt att gå direkt till färgaffären efteråt. Även om vårt hem inte är speciellt koordinerat i övrigt vill jag inte ha kräksfärger på väggarna. Det ska ju vara mysigt ändå, fast som vi vill ha det och inte som heminredningsmagasinen dikterar.

Där stod vi, ikea-förvirrade, bland alla små lappar med färgprover. Tänkte att "det är väl inte så noga - det kan ju inte bli värre än det är" och "åt skogen med mesigt beige". Vi bad snälla farbrorn blanda ihop en nyans som såg lagom galet hemtrevlig ut, åkte hem och plockade fram roller och pensel. Vi började givetvis ana oråd direkt då vi öppnade burken. Kanske lite väl crazy. Men den blir väl annorlunda då den torkar? Det tog inte lång stund alls innan hela rummet var... äckellila. Torktiden hade ingen positiv effekt på nyansen alls; vi vaknade nästa morgon med ett litet skrik.

Så det blev en ny tur till färgaffären. Traumatiserade av vårt tidigare anarkistiska "vi-målar-som-Pippi-Långstrump-och-struntar-i-trenderna-färgval" hittade vi nån beige och civiliserad färg som hette "gräddkola". Vi köpte till och med en testburk den här gången. Den är farligt nära kaffenyanserna. Suck. Jag vill ju inte riktigt bliva stur.

Testing